Om Harmoni, arter, miljö och konsekvenser.

Vi kan se många exempel omkring oss, på att harmoni mellan omgivning och väsen (djur, människor, växter) som lever i symbios påverkar hälsa och mående. Alla olika arter påverkas i olika omfattning av miljön och i vilken utsträckning det finns harmoni mellan miljö och behov. Vid disharmoni mellan miljön och behov blir det konsekvenser därefter. En vindruvsranka producerar mindre frukt på våra breddgrader, då förutsättningarna här inte är lika optimala. Olika växter och djur blir mindre levnadskraftiga och till sist dör, när disharmonin blir allt för stor. Vi människor kan i större utsträckning anpassa våra fysiska förutsättningar till att bättre kunna klara klimatet vi är i. Om vi lever under extrema väderförhållanden kan vi anpassa vår klädsel därefter bland annat. Vi människor påverkar och skapar vår omvärld på ett annat sätt än vad andra arter kan. Så för oss är det mer det känslomässiga (själsliga) tillståndet i disharmoni eller harmoni som påverkar oss och ger oss konsekvenser, snarare än det fysiska tillståndet.

Vårt känslomässiga tillstånd och dess nivå av harmoni med hur omvärlden är skapad, påverkar inte bara hur vi upplever vår omvärld utan även vår fysiska hälsa. Hur vi känner påverkar både hur vi upplever vår omvärld och kan även ge, bland annat, psykosomatiska besvär. Djur som upplever disharmoni eller någonting annat än optimala förhållanden kan ofta påverkas menligt av det och magra av, bli sterila eller utveckla sjukdomar. Samma princip, som vi kan se överallt omkring oss, gäller sannolikt även för oss. Vi påverkas när vi är i ett tillstånd som är ur harmoni, vars påverkan beror av hur långt ur harmoni vi är.
Det här upplever jag som ett kärleksfullt sätt att visa oss till optimala förhållanden. För om avvikelserna inte skulle ge tydliga konsekvenser, skulle vi aldrig hitta optimala förhållanden. Ofta blir vi bekymrade, rädda, ledsna eller arga för konsekvenserna vi möter, men konsekvenserna är ju inget straff. Dom är ledtråd och hjälp
Människan har mycket större möjlighet att påverka sin omvärld. Om vad vi skapar inte skulle ge direkta konsekvenser, skulle vi inte märka när vi är ur harmoni med optimala förhållanden. Vilket jag upplever, är Kärlek.

Relaterat till synd och straff

Som jag kommit att förstå det är synden egentligen endast att missa målet av perfektion. Att göra ett misstag helt enkelt. Misstag gör vi alla och kan vara en viktig del av att lära oss. Det som ger möjligheten till lärdom är misstagets konsekvenser, annars skulle vi ju inte kunna lära oss något alls. Så som jag ser det har själva begreppet synd för många fått en koppling till att vara något skamligt, förbjudet och som förtjänar straff, helt i onödan. För mig är det inte det som det handlar om. Det handlar om att göra misstag och ha möjligheten att lära sig av deras konsekvenser. Sen kan naturligtvis lära sig mycket av att lyckas också och konsekvenserna som det medför. Men det är inte egentligen straff och belöning, morot eller piska, utan bara direkta konsekvenser som är kärleksfullt vägledande. Konsekvenser som även beror på avsikt och insikt i samband med misstaget.

Så vad är målet då? Som vi ibland missar? Som jag ser det att vara i harmoni med optimala förhållanden som sjunger i samklang med vad omvärlden är skapt för (men som den inte är idag). Optimala förhållanden som vi närmar oss via Kärlek, Sanning och Ödmjukhet. När vi missar dessa optimala förhållanden och är ur harmoni med dom, så mår vi sämre av det och även vår omgivning.