GUD

Kanske inte som man tror?

Det finns många fördomar om Gud. Bland olika religioner, världsdelar, kulturer, länder och från människa till människa. Vissa stämmer bättre än andra, men felaktiga fördomar och missförstånd är utbrett. När ordet Gud används i dialog eller kommunikation möts det ofta av starka kopplingar och uppfattningar, som kan utgöra ett hinder för budskapet att nå fram utan risk att färgas av förutfattade meningar hos mottagaren. Det gör att det kan finnas en svårighet att prata öppet, fördomsfritt och utforskande om Gud. Vilket är ganska kontraproduktivt för vår situation, eftersom det är en synnerligen relevant fråga, som det vore bra med en sanningsenlig uppfattning om. Oavsett vad den sanningen nu skulle vara för något. De fördomar jag haft om Gud har varit ett hinder för att förutsättningslöst se mer av sanningen såsom den är, de fördomar jag ännu har är det fortfarande. Det jag kommit fram till är att Gud finns, men är inte alls som jag trodde eller fick lära mig i kyrkan. Nästan så att det känns för missvisande och kanske till och med lite ovärdigt att använda begreppet Gud alls, eftersom det åtföljs och möts av så mycket felaktiga och orättvisa associationer när ordet används. Kanske att man skulle använda ordet ”Skapare” eller ”Överförälder”, men det känns inte helt rätt det heller. Det finns inget ord som jag vet som kan beskriva det på det sätt jag upplever att det är, redan efter det jag ännu kommit att förstå, så ordet Gud får bli det jag kommer att använda. Jag hoppas att det inte utgör ett hinder för ett öppenhjärtigt lyssnande för det jag önskar skriva om, så läsare kan bilda sig sin alldeles egna uppfattning utan några hinder. I det följande önskar jag beskriva vad jag kommit fram till och hur jag har nått dit. Att Gud finns men inte alls är som jag trodde. Fulländad i villkorslös kärlek och inte alls dömande eller straffande och orsaken till allsköns elände. Även om hur skapelsen och hur den är, är långt mer kärleksfull och fulländad än jag någonsin tidigare kunnat se, om det inte hade varit för att vi människor väljer att vara så långt ur harmoni med den kärleken som vår omvärld är skapad i.
Det vill jag gärna dela med mig av till andra, för det var inte alls som jag trodde!

Att tro är att inte veta

Min äldste son hade en lärare i högstadiet som gjorde ett bestående gott intryck på mig, där just orden ”att tro är att inte veta” är det som fastnat som tydligast i minnet. Jesper, som han hette, använde uttrycket för att särskilja mellan om eleverna trodde att det förhöll sig på ett viss sätt, eller om de faktiskt visste att det var så. När Jesper i klassrummet ställde en fråga som en elev besvarade med ”jag tror att….”, så kunde han ofta fråga eleven om denne visste hur det var eller om denne bara trodde det. För det finns en skillnad där. Mellan att tro och att veta. Så om det är så att man tror, ja då vet man fortfarande inte och har i så fall mer att lära sig. Målet är ju att eleverna ska veta, inte gå runt och tro. Den tanken kände jag igen mig i och har varit lite av en ledstjärna, visserligen kanske redan sen innan jag stötte på Jesper, men han satte väldigt bra ord på det.

Som ett led i mitt sökande efter ökande förståelse för livet, dess mening och det universum vi tillbringar det i, är frågan om Gud och Guds existens en synnerligen relevant del. I ambitionen att öka förståelsen och kunskapen i sådan omfattning att begreppet ”veta” ligger närmare till hands än begreppet ”tro” och med ett öppet sinne utan förhoppningar om det ena svaret hellre än det andra, kan sanningen närmas.

Finns Gud?

Svaret på den frågan känner jag är ett av de viktigaste för att nå ökande förståelse för livet, dess mening och vår omvärld. Hur jag har sett på frågan under mitt liv har skiftat mellan övertygelse och tveksamhet om vartannat, varefter min kunskap om omvärlden och livet har utvecklats med mina olika erfarenheter. Så hur jag har sett på frågans svar har varit som en summa av för tidpunkten insamlade kunskaper och erfarenheter, vilket naturligtvis har skiftat och utvecklats över tid. Men under hela den tiden har det landat i ett ”jag tror att det förhåller sig såhär…”, ett ospecifikt velande jag på senare tid tröttnat på och känt att jag inte längre vill gå runt och tro, jag vill faktiskt veta! Vad svaret på den frågan skulle bli kände jag vore helt okej oavsett vad det skulle landa i, men jag hade en önskan om att veta snarare än att tro. Det finns en partiskhet inom både religionen och inom vetenskapen med känslomässiga investeringar inom den egna ståndpunkten, som är bra att vara medveten om i ett sökande efter ett opartiskt svar. Så i ett sökande efter ett opartiskt svar behöver den egna upplevelsen av omvärlden, vad vi kan se och uppleva själva i världen omkring oss, vägas in utan förutfattade meningar eller förhoppningar om det ena svaret över det andra. Så efter att ha studerat olika religioner i varierande omfattning , såsom kristendom, hinduism, paganism, buddism, judendom och satanism, tillsammans med vetenskapliga slutsatser om varierande ting, kompletterat med erfarenheter och sådant vi faktiskt kan se i världen omkring oss när vi nyfiket ser, är slutsatsen jag kommer fram till: att jag känner att jag nu vet att Gud finns.

Vetenskapligt

(Meyer, Einstein, Hawkins, Hugh Ross, pelargoner på var sida om atlanten, Mamma separerad fr spädbarn mm)

Stephen C. Meyer är den första forskaren som jag blev medveten om att ha lyckats få vetenskapliga bevis för Guds existens ”peer-review”-reviderade och publicerade i ett erkänt vetenskapligt sammanhang i en vetenskaplig tidskrift. I den vetenskapliga verksamhetssfären finns ett relativt stort motstånd mot reflektion över, eller hävdande av, Guds existens i allmänhet. På många sätt och vis är motståndet mot, och avståndstagandet från, allt spirituellt, metafysiskt och Gudsrelaterat, nära knutet till själva grundvalarna i det vetenskapliga paradigmet av idag. Att påstå att Gud finns, eller att ägna sig åt sådant som kan tyckas ”övernaturligt” i allmänhet, är närmast tabu-belagt och kan leda till uteslutning, förlöjligande eller förföljelse i värsta fall. Så att få en vetenskaplig artikel som konkluderar att Gud existerar är inte helt lätt. Eller rättare sagt att påstå att verkligheten inte kan vara såsom den är om det inte vore för en ”intelligent kausal agent med avsikt”, vilket är ett mer lämpligt sätt att uttrycka sig i vetenskapliga sammanhang, eftersom ordet ”Gud” blir lite för konfronterande. Men Stephen C Meyer lyckades med just detta redan 2004.
På sidan om vetenskap finns mer information och även en intressant föreläsning av Stephen C. Meyer om Intelligent Design och hans bok ”Signature in the cell.”

Men det är kanske än mer intressant när forskare som är av en uttalad ateistisk världssyn kommer fram till samma slutsats, att från bevisen som vi ser dom och förstår dom kan vi inte undkomma slutsatsen att det finns en skapare bakom. Något som Dyson, Kleban & Susskind kom fram till i sin artikel ”Disturbing Implications of a Cosmological Constant”, där den ofrånkomliga slutsatsen var det dom kände var ”disturbing”. Den publicerades redan 2002.
Mer om vetenskapen och vetenskapliga rön finns under sidan/fliken Vetenskap.

Omvärlden

( Fibonacci, DNA, astronomi, matematik, evolution, föräldraskap, det blir som vi tänker. )
Med tiden har min övertygelse stärkts mer och mer, om att världen omkring oss är skapad med avsikten att möjliggöra för oss att kunna lära oss om sanningen om vi har en önskan om det.

Vem är Gud? Som jag förstår det.

Gud är skaparen av oss och förutsättningarna för alltet omkring oss. Av universums begynnelse och naturlagarna, både de fysiska, de andliga och de själsliga. Är fulländad i Kärlek, Sanning och Ödmjukhet, med Kärlek som den huvudsakliga aspekten varur universum och alltet är skapat. Gud är inte bara en ”han” som görs gällande i många religioner som till exempel kristendom, ej heller enbart en ”hon” som kan förekomma i någon annan. Gud är fulländad med både det kvinnliga och det manliga, således både ”han”och ”hon”, men inte bara det ena eller det andra. Gud är i och agerar ur, både den maskulina aspekten och ur den feminina, där båda aspekterna är lika värda men med olika uttryck. Gud är allvetande och obegränsad. Gud har skapat ett autonomt fullkomligt kärleksfullt system som tar hand om oss och alltet per automatik, utan att behöva manuellt detaljstyra var sak som försiggår. När vi ser något som Gud skapat som inte upplevs kärleksfullt, har vi antingen missförstått det vi ser, eller missförstått vad Kärlek är. Lagarna som Gud skapat hjälper och visar oss mot harmoni med den Kärlek vari alltet är skapat. Gud älskar oss alla lika, oavsett hur vi väljer att använda vår fria vilja, men vi har direkta konsekvenser när vi väljer i disharmoni med hur skapelsen egentligen är, för att ge oss möjligheten att hitta harmoni. Gud tar inte bort konsekvenserna av våra val, eller städar rummet åt oss och knyter våra skor, innan vi fått full förståelse för budskapet konsekvenserna ämnar ge. Annars skulle ju Gud ta bort möjligheten till lärdom. Gud dömer inte och förlåter allt, men konsekvenserna kommer likväl ur Kärlek. Om man skulle välja att hoppa från ett hus, så har Gud förlåtit redan vid intentionen innan hoppet och hela vägen ner, men konsekvenserna är ju ändå de samma. Gud är fulländad i Kärlek och är således inte arg, rädd, avundsjuk, ledsen eller hämndlysten. Gud är en entitet med personlighet som vi kan lära känna och är obegränsad i närvaro i hela skapelsen.