Döden

Sanningen som jag förstår den.

En livsviktig del av livet

Döden är något som vi ofta förtvivlat gärna undviker, trots att döden är så närvarande och relevant för oss alla. En naturlig del av livet som vi sannolikt alla kommer att möta på i rätt tid. Till stor del beror undvikandet av ämnet säkert på rädsla, en rädsla som kommer sig av att vi vet så lite om det. Så det blir lite av en ond cirkel av det. Eftersom vi inte vet eller förstår så mycket om döden så känns det lite otäckt att tänka på, så då undviker vi helt enkelt ämnet helt och hållet, med följden att vi inte lär oss något mer för att skingra känslan av att det är obekant, okänt och otäckt. Ju mer jag lärt känna om döden, dess bättre förstår jag hur mycket vackert och kärleksfullt som finns i den, därtill förstått att man på ett sätt kan framhålla att döden faktiskt inte finns. I alla fall inte på det sätt som jag tidigare har förstått den.

För att förstå döden hjälper det att förstå livet och vad det egentligen är för något. För att förstå livet är det hjälpsamt att förstå döden och vad som finns bortom. I sökandet efter en ökande förståelse för döden och huruvida det finns ett efterliv, så är det vetenskapliga bidraget begränsat av att det inom den vetenskapliga sfären klassas som metafysiskt och parapsykologiskt med sådan forskning. Men det finns forskare och vetenskapsmän som fördjupat sig i frågan med varierande förekomst av förutfattad mening, så det finns ett visst stöd för ett fortsatt liv efter döden även inom vetenskapen.

”Is There Life After Death”, med John Cleese som värd

Vid en årligen återkommande konferens blev John Cleese ombedd att agera värd för en panel av experter från vetenskapliga discipliner i en diskussion med frågor och svar runt den eviga frågan ”finns det ett liv efter döden?”. Diskussionen finns att se på you-tube och kan ge viss inblick i vetenskapliga slutsatser i frågan med uppslag till vidare fördjupning inom vetenskapliga upptäckter på området.
En beskrivning av eventet och en summering av vad forskarna pratat om finns här:

https://www.dailygrail.com/2018/07/is-there-life-after-death-panel-moderated-by-john-cleese/

You-tube videon kan man hitta här:
https://www.youtube.com/watch?v=4RGizqsLumo&t=1777s

”Döden är livsviktig”, med Elisabeth Kübler Ross

En bok som har gjort något av det starkaste intrycket på mig i att börja förstå döden och huruvida det finns ett liv därefter och som alla borde ta sig tid att läsa. Efter denna läste jag ett par till av hennes böcker. Elisabeth Kübler Ross var en Schweizisk allmänläkare och psykoterapeut, som under en stor del av sitt yrkesverksamma liv arbetade med svårt sjuka och döende personer och var en pionjär inom forskning kring döden och nära-döden upplevelser (se även Near Death Experiences, NDE). Rekommenderas starkt.

Som jag förstått det

Livet tar inte slut vid det vi kallar döden. Det enda som händer är att en fysiska kroppen inte hyser oss längre. Annars fortsätter livet ”som vanligt”. Vi får inte något speciellt upplyst ”allvetande” där vi plötsligt ser och förstår allting. Det enda som vi kanske lär oss som vi inte visste innan är att allt inte tar slut vid ”döden”, utan att vi fortsätter att leva i en annan form som oss själva. Vi kommer heller inte till något speciellt stadium som sen ska vara vår boning för all framtid, utan vi kan fortfarande lära oss en massa och utvecklas som människor i Kärlek, Sanning och Ödmjukhet och förbättra harmonin med skapelsen och förbättra och utveckla relationen med Gud. Vi har också fler sinnen och större frihet som vi kan utveckla i andekroppen, om vi vill förkovra oss i det. Så det är inte som kristendomen påstår att vi kommer till det ställe vi förtjänat för att sen för alltid vara dömda till att där förbli. Ej heller som bland annat buddismen påstår, att vi måste reinkarneras för att lära oss och utvecklas i det vi inte hann med under jordelivet. Varför skulle vi behöva det när vi kan lära oss allt i andevärlden? Det skulle ju inte vara speciellt kärleksfullt att återfödelse skulle vara en förutsättning för att vi ska lyckas lära oss allt vi behöver, för att sen få oss att glömma allt vi tidigare lärt oss i samband med att vi återföds. Det vore ganska ologiskt också.
Situationen vi kommet till i efterlivet i andevärlden, efter det vi kallar döden, är en direkt kärleksfull återspegling av exakt vad vi behöver för att kunna välja att utvecklas, knutet till vårt exakta själsliga tillstånd. Vi kommer till den plats i andevärlden som är i exakt resonans med alla de toner som just vårt själ och hjärta vibrerar/sjunger i. Om vi är i stor disharmoni med mycket att lära kommer vi till ett tillstånd som är mer begränsat kallt och mörkt, är vi i ett mer harmoniskt tillstånd i bättre samklang med Kärlek, Sanning och Ödmjukhet kommer vi till ett varmare, öppnare och friare tillstånd. Men oavsett var vi hamnar och i vilket tillstånd, så finns hjälpen där så snart vi önskar den. Vi kan alla fortsätta att utvecklas och komma till ett mer harmoniskt tillstånd med ökande frihet. Vi får frihet och möjligheter i takt med att vi lär oss förvalta det.