Kan Gud existera när det finns ondska i världen?

Det är mer än sällan man kan höra frågan hur man kan tro att det överhuvudtaget kan finnas någon kärleksfull Gud som älskar oss, när det finns så mycket ondska i världen. För en kärleksfull och allsmäktig Gud skulle väl ändå ta bort allt elände om denne hade kärlek och makt nog för att göra det.

För några dagar sedan gick min 8-åriga dotter ut för att leka och kanske även gå till någon kompis och jag lade märke till att hon hade sin surfplatta under armen. Något som hon aldrig tidigare tagit med sig ut på det viset tidigare. Så jag frågade hur det kom sig att hon hade tagit med sig sin platta, och menade att det nog var bättre att hon lämnade sin surfplatta hemma förutsatt att hon uppskattade den och gärna ville ha den kvar och fungerande. Men hon insisterade på att hon ville ta den med sig och den var ju faktiskt hennes för den hade hon ju fått som gåva. Så jag lät saken bero och min dotter fick välja själv hur hon ville göra.
När sedan kvällen kom och min dotter kom hem till middagen efter mörkrets inbrott noterade jag att plattan saknades och frågade henne var den var. Hon såg fundersam ut och sa att hon nog hade glömt den hos sin kompis. Efter att hon därefter har letat efter sin surfplatta i flera omgångar och hos båda de kompisar hon besökte under den dagen är surfplattan fortfarande borta än idag. Hon har sedan efter att ha gett upp sitt letande frågat mig “Pappa, när ska jag få en ny platta?”. Varefter jag svarat “Men kära du, varför skulle jag köpa dig en ny platta när du precis visat att du inte tar hand om den?”

Borde jag köpa henne en ny surfplatta det första jag gör, innan jag vore säker på att hon lärt sig att inte göra om det? Svaret på den frågan borde för de flesta föräldrar, som vill lära sina barn att ta ansvar för sitt eget liv och att lära sig av konsekvenserna av sina egna val, vara ett ganska självklart nej. Men om nu en kärleksfull och allsmäktig Gud, vars förstånd och förmåga till föräldraskap i så fall sannolikt vida överstiger det någon av oss är kapabel till, inte genast skulle städa upp konsekvenserna av våra egna val så blir det enligt många genast något konstigt och oförståeligt.
Huruvida ondska ens finns som sådant egentligen känner jag mig allt mer tveksam till. Egentligen handlar det bara om hur långt ur harmoni med Kärlek man är, och det kan man ju vara i väldigt varierande utsträckning. Från väldigt nära till riktigt, riktigt långt ifrån. Att sätta någon fördömande stämpel på disharmonin med kärlek som med epitetet “ondska” är ju varken produktivt eller relevant egentligen, och inte speciellt kärleksfullt heller. Skam skapar inte så mycket nytta eller möjlighet till förbättring. Men visst, om disharmonin med Kärlek är riktigt långt ifrån så kan vi väl kalla det “ondska” om det är så. Så ok, i så fall finns det ondska i världen. Men varför är det så?

Om vi nu har fått världen som en gåva, vilket är en ganska så fantastisk gåva som man säkerligen inte slänger ihop i en handvändning utan en hel massa engagemang och Kärlek, så kanske vi borde ha tagit hand om den? När vi istället skövlar, exploaterar, krigar, roffar åt oss så mycket att miljoner syskon svälter, förstör miljön så till den milda grad att ekosystem dör ut och nya virusmutationer och andra sjukdomar uppstår, och skapar ett samhälle där vi har så mycket inre disharmoni och taskig yttre miljö att vårt immunförsvar bryts ner och inte mäktar med att fungera längre mot sjukdomar som till exempel cancer tillsammans med många andra ökande plågor, ja vems fel är det då?
Om vi nu fått en så fantastisk gåva som vi borde haft vett att förvalta, och så kör vi den i stort sett i botten, skulle det då vara kärleksfullt att ta bort alla konsekvenserna av våra val, ge oss en ny planet, och ta bort all “ondska”, innan vi lärt oss att inte göra om det? Skulle det inte vara rent skadligt att göra så mot oss om man skulle önska att vi fick möjligheten att lära oss att ta ansvar för våra egna liv och att lära oss av konsekvenserna av våra egna val? Skulle det vara ekonomiskt att bara “ställa allt till rätta” och ta bort alla våra “fuck-ups”, när vi förmodligen bara skulle göra om precis samma sak igen?

Om så en förmodad Gud inte återställer allt vi ställt till så blir vi ofta arga och besvikna, och förbannar den Gud som skulle kunna finnas under sådana premisser som råder i världen.

Min dotter har inte varken ifrågasatt, beklagat sig, eller blivit arg för att hon inte varken fått någon ny surfplatta eller kanske inte kommer få någon heller innan hon visar lite ansvar.
Hon är 8 år gammal!

Så hur känner du? Kan Gud existera när det finns ondska i världen?
Borde en existerande Gud ställa allt till “rätta”?